Jag är fruktansvärt trött på att alla försvinner ifrån mig, jag vet inte riktigt vad jag gör för fel? Jag kanske inte är värd att ha några kompisar? Just nu, känns det som om jag är lottlös, jag är ensam & har ingen jag kan lita på. Det är tråkigt att alltid känna att man är ensam, har ingen att ringa till och prata med om det är kris. Eller bara träffa spontant när man behöver det som mest. Jag hade en sån vän en gång, dag ut & dag in hade jag henne hårt i mitt hjärta. Tills en dag då hon försvann, just like everbody else..
Jag kan iallafall säga att jag är fruktansvärt glad att jag har en gammal vän kvar i mitt liv. Det är Ewa Johansson-Sölberg <3 Vi kan vara ifrån varandra hur länge som helst men hittar alltid tillbaka till varandra. Det känns ändå skönt att veta att hon finns där om det skulle vara något. Vi var bästa vänner en gång i tiden, då var jag lycklig. Hon bringar en lycka till mig även nu, och jag är tacksam över att hon alltid ställer upp och står bakom mig. Mamsen & Bebisen - forever and ever babe! Jag älskar dig Ewa, mitt guldhjärta!
Så att, någon bästa vän det har jag inte längre.
Jag får väl helt enkelt vänja mig vid saknaden och tanken av att dom kommer aldrig tillbaka..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar