Jag har precis duschat och ligger nu här i min sparkdräkt. för jag känner mig som en bebis, en riktigt jävla barn/skitunge.. Under min långa sköna vistelse i duschen kom många tankar upp på en gång och jag vet inte riktigt var jag ska göra av dom. och tänkte att bloggen är ju en dagbok så varför inte?
Varför ska man alltid vara som alla andra? Varför kan inte alla prova på att vara sig själv någon gång? Jag är trött på att vara som alla andra, jag kan erkänna att jag hade en period i mitt liv där jag ville vara PRECIS som alla andra. Och till vilken nytta? Absolut ingenting. Jag har nu kommit på att man tjänar absolut ingenting på att vara som alla andra! DU är en unik person och personen inuti dig är desto mer unik. Låt den personen komma fram och visa att du kan om du vill. Håll inte tillbaka, stå för vad du säger och låt ditt inre glänsa över ditt yttre. Du kommer längst på det.
Med dessa ord kan jag säga att jag är nu trött på att vara som alla andra, jag är ju en egen person! Jennie, ingen annan är som mig. Varför låter jag inte MIG komma fram istället för att gömma mig bakom en (som jag tror) perfekt mask? Du blir inte perfekt på att gå den vägen. Ingen är perfekt, men du kan alltid bli nära. Jag är trött på det här nu och tänker ändra mitt sätt. Från och med nu tänker jag inte låta någon köra över mig längre, det är slut me det. Jag har egna åsikter och tänker stå upp mot dom. Trött på att alltid få höra att man är blåst, bli dumförklarad osv. Är inte det charmen med mig? Jo jag tror fan det, jag har alltid varit sån. Varför ska jag då sluta?
Jag har sån ångest, en extrem ångest som gror inuti mig dag ut och dag in. Varför ska man bli vuxen? Jag vill inte ta alla konsekvenser, även fast jag måste. Jag vill så mycket att jag snart inte vet vad det är jag egentligen vill!
Jag vill börja träna, är inte nöjd med min kropp för fem öre längre. Jag går upp mer och mer i vikt och ändå tänker jag mig inte för. Chips, godis, pizza, tacos you name it. allt slinker ner och allt mer för ofta. Var är min själv disciplin någonstans? Hur svårt ska det vara att pallra sig ner och köpa ett gymkort? Boka in ett par pass i veckan och verkligen köra på det. Jag är ju sugen, men själv disciplinen är nere på NOLL.
Och då kommer vi in på pengar. Jag vill ha pengar, tjäna pengar och leva på pengar. Och i detta området kommer även jobb in. Jag har fått anställning till 26 augusti. Så jag tjänar mina egna pengar. Men vad händer efter det? Kommer jag få fortsätta, kommer jag få åter igen besöka AF och behöva återuppleva den värsta tiden i mitt liv igen? 3 nästan 4 månaders jobblöner klarar jag mig inte på?
Jag vill flytta hemifrån, bara dra och känna att jag har något eget! Lillebror (okej 1 månad och 2 dagar yngre än mig) ska kolla lägenhet i veckan. Men Jennie 20 år gammal bor fortfarande hemma och går alla på nerverna. Som idag tillexempel; Jag har haft världens dåligaste dag och de går ut över alla andra i huset. Tänk om jag hade något eget, jag kunde gått och varit så sur det bara går och bli, skrika, gapa ja allt som faller mig in..
Jag vill ut och resa. Komma bort ifrån denna skithöla för ett tag. Ta med mig min pojkvän och bara fara ut till ett varmt ställe där vi kan vara för oss själva. Även där kommer planering och tid in. Han jobbar och jag likaså. Var är tiden för oss egentligen? alla säger att; de är såhär de är att vara vuxen! VUXEN? Jag är inte vuxen. Vuxen är man när man har en fast inkomst, flyttat hemifrån och kanske till och med skaffat barn. Och vad jag vet har jag ingenting av detta.
Jag vill komma bort på midsommar, men ändå inte. Vad kul att komma bort några dagar, leva jävel och skita i allt annat? Men samtidigt vill jag stanna kvar här, leva jävel och skit i allt.. Allt har varit så dålig och sen planering att jag inte känner för det längre. Varför inte stanna kvar här? Supa mig så full att jag aldrig mer vill se åt alkohol. Okej nu överdrev jag, men ni fattar grejen? Äta jordgubbar, dunka musik och bara dricka. IStället för att fara runt halva jorden och slänga ut en jävla massa pengar som jag inte har. Titta, där kom pengarna in igen..
Jag vill tatuera mig igen. Jag har pengar och motiv. Men återigen, tid och ork. Och framför allt viljan. Det finns mer jag vill göra, men nu fick jag ut det mesta kände jag. Kommer säkert ytterligare ett inlägg om mina små tankar och idéer, kanske inte är så speciellt intressant. Men terapi arbete för mig just nu. Med en klump i magen dag ut och dag in, och tårar bakom ögonlocken vet jag inte vad jag ska göra mer än det här. Jag vill hitta viljan till att göra allt som jag vill. Men var finner jag den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar